LOUiSE/ΓO∩!SE

Det här med stevia är helt klart en tillvänjningspryl. I fredags gjorde vi chokladbollar jag och, J, givetvis var jag ensam om att göra mina lchfbollar, J körde vanliga extrasockrade sådana.

Mitt första bakförsök med stevian, ville börja lite lagom och tog knappt ½ krm. Det blev toksött. Första bollen jag åt höll jag på att få kasta, fy vilken vass sötma. Men jag har som sagt fundilerat ut att det här är en tillvänjningsprocess av stevian man måste genomlida (läs måste om man ska envisas med att nobba socker och ändå vill ha sötma i vissa saker).

Min förklaring (eller fruktansvärt amatörsmässiga åsikt): Första chokladbollen: hjärnan förväntar sig sött även om man är beredd på att det INTE kommer smaka som socker gör. Man blir äcklad och besviken. Andra chokladbollen: man förväntar sig att den smakar skit och blir därav aningens positivt överraskad; "hm, så illa var det ju inte..." Resten av bollarna har jag faktiskt käkat upp och det smakade helt ok. En kopp vaniljté till så är saken biff.

Mitt andra bakförsök idag, inte helt nöjd. Nu var jag lite FÖR sparsam med stevia, smakar nästan inte sött alls. Jag tog bara ett litet, litet stänk. Att komma ihåg nästa gång; mindre än ½ krm och mer än ett litet, litet stänk. ¼ krm?

Och jag ska inte äta ihjäl mig på chokladbollar nu =) Det blir 9 små bollar på 50 g smör, och ungefär 5 av dem från förra satsen åkte i soporna... =P